Hur bryter man – och överlever det?

💛 1. Sätt mina gränser skriftligt. jag behöver inte förklara allt. Jag kan skriva något i stil med: "Jag väljer att ta avstånd nu. Jag önskar dig inget ont, men jag behöver få vara fri från fortsatt smärta."

💛 2. Låter mina känslor få komma. Skriv, gråt, skrik i en kudde, gå långa promenader – men försök inte trycka undan. Det som får komma ut kan inte förgifta mig inuti.

💛 3. Bekräfta mig själv. Hon kommer kanske aldrig säga "Jag förstår dig". Därför måste jag säga det till mig själv: "Jag förstår varför jag gör detta. Jag vet att jag har rätt."

💛 4. Väljer mitt stöd. Om psykiatrin inte ser mig, låt mig och andra som förstår detta spektrum vara min spegel. Jag är inte ensam, även om systemet varit blind.

💛 5. Skapa ritualer för frihet. Kanske skriver jag ett "avskedsbrev" jag aldrig skickar. Eller så skapar jag ett nytt kapitel i min bok – ett som börjar med: "Nu väljer jag mig."

/Alicia